Till dig Jessica
Jag sådde några blommor, en för varje vän
Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en
Det blev höst och vinter och blommorna de dog
Men på våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log
Sen kom regnet med moln stora grå
Nästa gång jag fann dem så var det bara två
Sen kom solen med allt ljus den har
Plötsligt stod det bara en ensam liten blomma kvar
Du härdades i solsken, du drunknade i regn
Men en sak är säker, du är en riktig vän
Detta är till dig Jessica för att du alltid lyssnar och tröstar!!!
För att du kan få mig på andra tankar!
För att du inte kanske förstår alla gånger men du försker iaf!
För att du tröstar mig och låter mig gråta om det är det jag känner för!
För att du låter mig ta upp det som är jobbigt, så att jag slipper alla dessa frågor!
För att du är en riktig vän och att finna en riktig vän är inte lätt!
Tack, för att du finns där för mig.
Tack, för att du låter mig luta mot dig när jag behöver mer styrka och kraft.
Tack, för att du ställer upp i vått och torrt.
Tack!
