Måste erkänna!
Jag måste erkänna att jag saknar dig ibland!
Jag måste erkänna att jag verkligen hatar dig ibland!
Jag måste få säga att jag älskade dig!
Och även måste jag säga att det som hände var nog det bästa!
Jag saknar dig, eftersom jag kunde prata med dig.. Jag kunde vara mig själv inför dig. Jag tillät mig själv att gråta inför dig!
Och jag hatar dig eftersom du gjorde mig så ledsen och besviken.. Och du fick mig på slutet att känna mig som ingen eftersom du svek mig när jag behövde dig som mest!
Men ändå, ändå så måste jag bli så där typiskt flickig och säga att jag verkligen verkligen saknar dig!
Men detta kommer jag nog inte kunna säga till dig, och det känns tungt eftersom vi inte längre hörs.. Vilket jag får skylla på mig för…
Men om du bara visste, varför. Men detta hör egentligen inte till….
Jag saknar att prata med dig!
Eftersom jag kunde vara mig själv med mina brister och fel, och ändå så fanns du kvar!
